climbingmountains

Jag är världsmästare i att klaga. Inte en titel jag är särskilt stolt över direkt. Små saker påminner mig varje dag om att jag borde hålla käft, för mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, som grabbarna i Snook skulle ha sagt. Jag skulle kunna räkna upp en miljon saker som gör att jag anser att det är synd om mig, och alla andra borde tycka det också. MEN, the thing is, ser jag mig omkring och tittar jävligt noga så ser jag många fler anledningar till att vara glad och tacksam för det jag har. Detta ser jag dock bara om jag tittar väääldigt noga. Oftast är det mycket lättare att vara blind istället. Jag vill bara slå mig själv. Misshandla mig någon, snälla. Livet är vad man gör det till, så varför inte göra det bra? varför inte bara vara glad över allt det fina jag har i mitt liv istället för att låta det lilla negativa dominera över det? Det finns liksom folk som lider på riktigt i den här världen, folk som har rätten till att klaga men som inte gör det för att dom ser ett värde i det dom faktiskt har.

ville bara säga det.. ska se Sailor Moon nu och sen sova, vi hörs!